Marknaden bestod av två rader av låga byggnader med stora gluggar som kunde stängas igen med träluckor. Där kunde man gå fram och köpa olika slags varor som vapen. Här och var fanns det även smedjor där man kunde uppgradera sina vapen eller sin rustning. Det fanns även butiker som specialiserade sig på en viss grupp människor, som Shadows. De butikerna hade bara stealth vapen eller annat som en Shadow skulle kunna behöva. Jag älskade att gå omkring i de butikerna och kolla på alla saker, även om jag inte köpte något. Jag var dålig på att samla på mig pengar, och jag gillade att uppgradera de vapen som jag redan hade, så jag var ofta pank. 

 Jag gick tyst bredvid Nil som diskuterade händelsen med Orcish. Båda verkade väldigt förvirrade, precis som jag. Det måste ha blivit något fel, kanske hade spelet buggat just då som jag skulle döda deras pilot, och de andra lyckades slå ner de andra medlemmarna i Prometheus. Dock låter det väldigt osannolikt att det skulle hända vid just de två tidpunkterna. Så det var antagligen något som var fel mellan våra två lag, eller kanske bara med ett av lagen. 

 Efter ett tag fick vi äntligen syn på programmeraren som stod och pratade med en främmande spelare. Spelaren var lång och bar en lång brun kappa, och ett svärd i sitt bälte. Programmeraren bar den vita rocken med blåa detaljer som alla programmerare bar, och ett par mörka byxor. På huvudet satt en grå hatt över hans bruna korta hår. 

 Vi ställde oss i närheten och väntade på att spelaren skulle bli klar, för vi ville inte avbryta deras konversation, även om vårat problem antagligen var större än hennes. 

 Vi stod bara någon meter ifrån dem, så jag kunde höra vad de pratade om, och jag hade haft fel om vem som hade det större problemet.

 "Jag lovar, jag hade inte ens accepterat hans utmaning, men ändå högg han huvudet av mig".

"Men det är omöjligt, han kan inte ha gjort det om du inte accepterade utmaningen" sa programmeraren smått irriterat som om han hade sagt det flera gånger innan. Spelaren började låta lika irriterad när hon fortsatte att förklara vad som hade hänt.

 "Men jag säger ju att jag inte gjorde det. Han lyckades döda mig ändå, det måste vara något fel med spelet!".

"Okej jag ska se om det finns något problem i systemet, men det här är inte första gången som någon påstår något liknande, och alla andra gånger har vi inte hittat något existerande fel" sa han allvarligt och spelaren sa ännu en gång att hon inte ljög. 

 Jag tyckte synd om henne, för det kanske hände samtidigt som vi fick problem så jag trodde inte att hon ljög om det här. Det var vanligt att folk blev arga när de förlorade stort och de kunde då komma på en lögn som de sedan tog upp med programmerarna, men den här gången var det nog ingen lögn. 

 Nil hade också hört konversationen och klev nu fram till dem.

"Vi vann över lag Prometheus men fick aldrig våra poäng, och vår Shadow säger att hon högg deras Pilot men han förlorade ingen hälsa trots att han borde ha dött" förklarade hon allvarligt och båda stirrade på henne. "Så jag tror inte alls att det hon säger är en lögn. Det är något fel med spelet".

 "När hände det här?" frågade Programmeraren fortfarande lite skeptisk och Hawk klev fram.

"För ungefär tjugo minuter sedan" sa han med en suck. Den främmande spelaren såg storögt upp på honom och utbrast:

 "Men det var ungefär då som han halshögg mig!". 

Programmeraren stod tyst och stirrade på oss alla med förvåning i blicken. Tillslut verkade han ha funnit de rätta orden, för han började tala igen.

 "Jasså, men som sagt ska jag se om jag kan hitta något fel. Kan ni förklara igen vad som hände?" frågade han sedan och Nil nickade samtidigt som Hawk. Jag antog att jag också skulle få lov att beskriva vad som hände med mig och Piloten, så jag bestämde mig för att stanna kvar trots att Whaler och Orcish tog fram sina menyer och försvann efter en kort hälsning. Ingen av dem behövdes här och de förstod antagligen att det var onödigt för dem att stanna. Hawks Brawler stack också efter att ha utbytt några korta meningar med sin Leader.

 Programmeraren tog fram ett anteckningsblock och en fjäderpenna, och såg sedan allvarligt på oss. Hawk såg på Nil och hon förstod att han helst inte ville förklara och tänkte låta henne göra det, så hon började berätta vad som just hade hänt. Efteråt fick jag fylla i med min berättelse. Jag var inte så noggrann med detaljer, så jag fick en del följdfrågor som "Vad använde du för vapen?" "Blödde han?" "Hade du skadat honom på något sätt innan?". 

 När han inte hade några fler frågor att ställa, vände han sig ännu en gång till den främmande spelaren och lyssnade på hennes historia igen. 

 "Moon du måste inte stanna kvar mer om du inte vill" sa Nil lågt till mig för att inte störa den främmande spelaren. Jag nickade bara till svar och tog fram min meny. Med en sista blick på de andra klickade jag på Log out och Lands of Dreams suddades ut framför mig tills allt jag såg var mörker. Jag kunde höra det svaga bruset från min dator vid skrivbordet, och regnet som piskade mot mitt fönster. Det var antagligen rätt sent, men eftersom jag kunde höra hur min bror rörde sig i köket förstod jag att det inte kunde vara mitt i natten. Min bror gick ofta och lade sig tidigt och kunde inte alls stanna uppe sent även om han försökte. 

 Med en suck drog jag av mig hjälmen och placerade den på mitt skrivbord. På dataskärmen syntes min spelkaraktär och informationen om den, som mitt namn, hälsa och mina vapen. 

 Jag stirrade på karaktären framför mig ett tag och mindes när jag hade skapat den. Det hade tagit rätt lång tid, trots att jag hade varit helt säker på hur den skulle se ut, men det var namnet som jag hade tvekat om. Många potentiella namn dök upp i mitt huvud, men inget av dem hade riktigt passat. Då hörde jag en bekant låt spelas inne i min brors rum. Moonshadow av Cat Stevens. Han älskade gammal musik, och eftersom jag inte riktigt lyssnade på musik så ofta, och inte riktigt brydde mig heller, så lät jag alltid honom bestämma vad vi skulle lyssna på här hemma och i bilen. Tack vare det hade jag hört just den låten väldigt ofta, eftersom det var en av hans favoriter. Den låten fick mig att tänka på honom och vårt hem, så jag bestämde mig genast för att döpa min spelkaraktär efter den. 

 "Luna är du hemma?" hördes min brors röst säga på andra sidan av min dörr och jag gick fram för att öppna den. Jag var tvungen att luta huvudet bakåt lite för att kunna möta Lucas blick, eftersom han var väldigt lång, lite

mer än ett huvud längre än mig. 

 "Du glömde dina skolarbeten i köket igen" sa han och räckte fram några papper som var en påbörjad uppsats om en gammal författare. Jag tog emot dem med en suck och han såg lite oroligt på mig.

 "Du vet, jag tycker att du borde bestämma själv över vad du gör med ditt liv, men du verkar ha glömt bort ditt verkliga liv den senaste tiden, mer och mer. Blanda inte ihop de två världarna. Kom ihåg att du har en framtid i den ena men inte i den andra!" sa han allvarligt men lite försiktigt. Jag pratade inte med honom så ofta, men det var sällan som han tog upp mitt spelande och mitt skolarbete. Det verkade som att han helst undvek de ämnena av någon anledning, men ibland hände det att han tog upp det, och då hade han alltid samma oroliga ansiktsuttryck och ton i rösten.

 "Ingen fara, jag vet skillnaden mellan spel och verklighet. Den här uppsatsen ska inte vara inne förrän nästa vecka" sa jag lugnande med papperna tryckta mot bröstet. Jag hatade att göra honom orolig, men jag kände mig väldigt osäker när jag pratade med honom. Vi hade stått väldigt nära varandra förr, men nu för tiden var det som om vi levde i separata världar. Vi betedde oss fortfarande som en syster och bror som brydde sig om varandra, men även om vi båda visste att den ena brydde sig, så var det som om den var på andra sidan av en glasvägg. Jag visste att det var mitt fel, men jag visste inte hur jag kunde fixa det .

 "Jag går och lägger mig nu...ehm...godnatt" sa han lite osäkert efter en stunds tystnad och jag nickade och fick fram ett hest "godnatt". 

 Genast när jag stängde dörren igen var det som om luften blev lättare och en tyngd lyftes från mina axlar. Jag kunde vagt minnas när det började bli svårt att prata med honom, men det var ett suddigt minne. Jag tänkte sällan på det och orsaken till det, och jag brukade alltid tvinga mig själv att tänka på annat när ämnet dök upp. 

 Jag gick fram till mitt skrivbord och lade uppsatsen bredvid dataskärmen och böjde mig sedan ner för att stänga av datorn. Klockan var tydligen bara lite mer än åtta på kvällen, men jag bestämde mig för att gå och lägga mig ändå. Det var tisdag dagen efter, vilket betydde att jag var tvungen att gå till skolan igen, och jag skulle ändå inte spela mer. 

 Jag hörde hur Lucas rörde sig i rummet intill, och hans säng gnisslade när han lade sig ner för att sova. Väggarna här var väldigt tunna så ingen av oss kunde missa ett endaste steg som den andra tog, inte ens om vi smög. Såklart kunde man inte höra den ena smyga om man höll på med annat, men om man lyssnade så kunde man fortfarande höra hur och var den andra rörde sig.

 Jag drog av mig kläderna och kröp ner under täcket. Först då märkte jag hur trött jag egentligen var, jag hade ju varit uppe sent och spelat dagen innan så det var förståeligt. 

Innan jag hann väcka alla jobbiga tankar som ofta dök upp när jag skulle sova, kurade jag ihop mig och lyssnade på ljudet av regnet där ute tills jag sjönk in i en djup sömn.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåååt för att det tog så lång tid, men jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva, och hur jag skulle skriva det. Det kanske syns i kapitlet, så sorry. 

 Hoppas att det duger! 

Det där med Moonshadow är nästan sant förresten, det är bara tvärtom. Jag hittade låten Moonshadow på grund av att jag kom på namnet. Egentligen fick jag namnet från Luna och Shadow...get it? 

 Kommentera gärna! ^^

//Fille   

 

Unia

23 juni 2014 18:51

Det är alltid så intressant att få veta mera om karaktärerna, och du (egentligen ni båda) bygger in det så otroligt bra i berättelsen tycker jag! :D

http://unias.bloggplatsen.se

Fille Fjompen

27 juni 2014 14:54

Weeee thank you! :'D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag stirrade på topplistan framför mig.     "Vad fan?! Varför är vi fortfarande under Prometheus?!"     "Vi besegrade dom ju!" ropade Whaler som hade följt mitt exempel och öppnat sin meny.     "Thank you, Captain Obvious", muttrade Andrea...

Nils flin var allt vi behövde för att förstå vad hon skulle svara. Såklart var svaret ja.  Vi gick in igen genom den mörka hallen i vår lilla borg för att ta oss tillbaka till samlingsrummet. Det enda ljuset i hallen var några facklor som hängde...

    Jag stönade högt och försökte blinka bort mörkret ur ögonen. Fan. Det blev bara värre och värre. Jag tog irriterat av mig hjälmen och slängde den åt sidan i sängen och fumlade efter pillren på mitt nattduksbord. Ljudet av tabletterna som skr...

  Även om jag visste att det bara var pixlar så glömde jag ofta att gräset under mina fötter inte var verkligt. Det var bara skapat i en dator, men hur kunde det kännas så verkligt när jag hukade mig ner bakom stenen och kände på det med fingertop...

Hey, sup people? Fjompen här. Fille och jag ska skriva en novell här på denna blogg, jag hoppas att ni kommer att gilla den! :D   Uppdateringen kommer nog inte vara superbra, men vi hoppas att ni kan stå ut med det och ha tålamod. Vi har en del ann...