Jag stirrade på topplistan framför mig. 

   "Vad fan?! Varför är vi fortfarande under Prometheus?!" 

   "Vi besegrade dom ju!" ropade Whaler som hade följt mitt exempel och öppnat sin meny. 

   "Thank you, Captain Obvious", muttrade Andrea. "Säg till om jag blir påkörd, okej?"

Jag stängde menyn och tittade irriterat runt efter Moon. Jag hatade att ha mitt team splittrat, hela mekanismen stannade om man tog bort ett kugghjul, och just det här kugghjulet gick så jävla långsamt att jag vinkade med armen för att få henne att skynda sig. Fan. Vad var det som hade hänt? Vi hade ju vunnit! Till och med Hawk verkade snarare förvirrad än glad över sin oförändrade och överlägsna placering. Han gav mig en oförstående blick och jag ryckte på axlarna.

   "Ni borde kontakta en utvecklare. Vi kan följa med, så vi kan säga att ni vann rättvist."

Någon tönt i hans lag protesterade men han var visst hygglig nog att ignorera henne.

   "Har ni haft samma problem?" frågade jag.

   "Nej. Men det är något fel i systemet, vi borde säga till en programmerare så ingen råkar ut för samma sak." 

Moon var äntligen framme. Hennes panna var rynkad och hon verkade inte riktigt veta vad hon borde göra, så hon ställde sig bara någonstans bakom Orcish för att slippa uppmärksamheten. Det var svårt att se om hon hade märkt felet, för hon verkade alltid förvånad över att det fanns människor omkring henne och jag skulle säkert bli tvungen att fråga för att få någon info. 

Det här var bara korkat, hur kunde beta-testarna låta sånt passera? Eller var det första gången det hände? Hade vår seger ens sparats? Jag visste att hela spelet var slöseri med tid, men om det var fallet så skulle jag slänga min LoD-hjälm i soptunnan. 

   "Jag dödade piloten", sa Moon plötsligt med en ovanligt högljudd röst. "Men han dog inte." 

   "Då dödade du honom inte ordentligt", sa Orcish vänligt och lade sin arm runt hennes axlar.

   "Nej, jag menar ... Han borde ha dött. Hans hälsa var på noll, men han lyckades döda mig. Jag vet inte om han ens tog skada."

   "Jag vet", sa jag. "Vi gjorde slut på Prometheus - no offense ..."

Hawk ryckte på axlarna och verkade inte bry sig.

   "... men fick inga poäng och blev inte uppflyttade. Måste vara en glitch eller nåt."

Moon svarade inte men tittade länge på mig med fundersam blick. Jag kollade på Hawks och mitt eget team. Hans gnälliga Shadow blängde på mig och Piloten var så självbelåten att jag fick lust att säga något elakt om hans mamma.

   "Så ... forumet?" sa jag. Hawk nickade.

   "Måste alla verkligen följa med?" sa Andrea plötsligt och tittade bedjande på mig. "Jag har läxor jag måste göra."

   "Det räcker väl om bara ledarna följer med?" tillade Hawks Healer.

   "De som inte vill hänga med får sticka. Svårare än så är det inte", sa jag irriterat.

   "Wow, du är verkligen lika bitchig som folk säger att du är", grymtade Hawks Shadow.

Jag viftade bort hennes kommentar. Andrea önskade oss lycka till och försvann, och alla utom Hawk och hans Brawler gjorde samma sak. Det fövånade mig att han hade lyckats komma så högt upp på listan med ett skitlag. 

* * *

Det närmaste forumet låg mellan två världar som båda var på lägre nivåer än vi var. Forumet var uppdelat i mindre världar som var kopplade till varandra, för att spelet inte skulle krascha av att det var för många spelare på samma ställe på en gång. Just det här var en stad med höga viktorianska byggnader och hästvagnar, fast det sistnämnda var förstås mer eller mindre dekorativt eftersom det var enklare för spelare att bara teleportera sig dit de ville eller använda något annat fordon.

   En snubbe sprang fram till oss så fort vi steg ut ut värdshuset, stället man dök upp i när man tog sig till just detta forum, och det blanka uttrycket i hans ansikte och de enkla kläderna avslöjade att det var en NPC.

   "Kan jag hjälpa er med något?" frågade han med så mycket ivrighet som hans programmerade dator-hjärna tillät.

   "Vi hittade ett fel i spelet. Säg vart den närmsta programmeraren är", sa jag.  

   "Det finns två i detta forum. En är för tillfället i marknaden och den andra i kyrkan."

Ibland glömde jag bort att man måste vara extra tydlig när man pratade med en NPC. Oftast lät jag Andrea hantera sånt, men hon var förstås borta. 

Jag borrade ner blicken i killen och talade långsammare.

   "Var är ... den närmaste av dom två?"

   "Hon är på marknaden. Där." Killen pekade bort mot en gata som försvann bland byggnaderna och som definitivt inte var en marknad. "Ta bakgatan här, sväng inte bort någonstans och ni kommer att vara där om ungefär tio minuter. Var det allt?"

Jag svarade att det var allt och ropade åt Orcish att låta hästen vara. Vi började gå dit killen hade pekat medan Whaler skröt om sin position som bästa Healer i hela spelet. Han hamnade snart i ett bråk med Hawk och hans lagkamrat, så jag kallade till mig Moon och Orcish för att slippa höra deras tjafs. 

   "Moon, du kommer att berätta vad som hände, hoppas jag?" Jag tittade ner på Moon och hon mötte min blick för en sekund innan hon såg bort.

   "Kommer hon att tro mig? Programmeraren, menar jag? När Hawks Pilot inte är här?" frågade hon.

Hmm, bra fråga. Det som hade hänt henne var lite annorlunda mot det som hade hänt resten av oss, var det samma glitch eller något annat? Det var nog viktigt att vi meddelade om alla fel som vi hade upptäckt.

   "Tror du det kan vara ett fel bundet till Prometheus?" frågade jag istället för att svara på hennes frågor, för jag visste ärligt talat inte svaren.

   "Jag tror att det är tvärtom bundet till er!" sa Hawk plötsligt.

Jag vände mig om och gick baklänges för att se på honom när han talade. Förhoppninsvis skulle Moon varna mig om jag var på väg att gå in i något.

   "Du har ju din glitch-grej, det kanske gör något med spelet." Hawk nickade mot min högra hand. 

Nej, det kunde inte vara det. Jag hade inte använt min specialare på över en månad och inget liknande hade hänt under de två åren som jag spelat. Folk gillade att hata mig för min kraft, men jag visste att det här inte var mitt fel. Jag hade inte ens tänkt på att använda den, och hade jag gjort det så hade Hawks lag saknat en medlem efteråt. 

   Nej, det här var något annat. Något jag helst skulle slippa tänka på efter vårt samtal med programmeraren, för jag började känna hur mitt huvud började dunka igen. 

______________________________________________________________

Förlåt för att det tar så himla lång tid för mig :/ 

Jag har lite problem med Nils/Ivas röst för tillfället, hon "låter" helt enkelt fel i mitt huvud. Vi får se om jag lyckas 

fixa det med tiden. 

//Fjompen:)

(A message from Fille: Ja vi glömde publicera det här kapitlet...hehe...men nu är det ute!)

Nils flin var allt vi behövde för att förstå vad hon skulle svara. Såklart var svaret ja.

 Vi gick in igen genom den mörka hallen i vår lilla borg för att ta oss tillbaka till samlingsrummet. Det enda ljuset i hallen var några facklor som hängde på stenväggarna. Elden såg väldigt verklig ut, men jag visste att den inte kunde skada mig. I alla fall inte här inne. Inget kunde skada oss i högkvarteret, bara fiender om de var dumma nog att komma hit. Vi hade blivit attackerade några gånger, men ännu hade inget särskilt starkt lag dykt upp. Såklart hade vi förlorat några gånger, speciellt i början av vår spelkarriär, men under den senaste tiden hade det gått väldigt bra för oss. Alla hade lyckats ta sig in på topplistan som bara bestod av 50 personer. Det gjorde det möjligt för oss att skapa vår egen kraft, det kunde vara vad som helst så länge det följde spelets regler. Jag hade dock inte skapat någon än, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.

 När vi kom tillbaka till det vagt upplysta rummet satte vi oss ner på våra stolar igen och såg på Nil i väntan på att hon skulle komma på en plan. Hon satt tyst med hakan mot sina händer och armbågarna på bordet med en fundersam min. Vi visste att det bara var bäst att vänta tills hon blev klar istället för att ställa en massa frågor.

 Medan hon funderade studerade jag rummet som vi befann oss i. Jag hade varit här inne tusentals gånger och kunde nog beskriva det i detalj utan att se det, men jag gillade att se mig omkring på min omgivning. Stenväggarna var nakna, sånär på några röda tygbanderoller som hängde ner mot golvet. På dem satt en svart siluett av en flygande fågel som var Team Nomads märke. 

Annars var rummet tomt, om man inte räknade bordet och stolarna. Bordet var av mörkt trä och våra stolar var likadana. Den enda stolen som var speciell var Nils.

 "Okej" sa hon tillslut och rätade på ryggen. "Team Prometheus är ett av de bästa lagen, och har en bättre rankning än oss, vilket också betyder att enligt siffrorna är de även bättre än oss".

 "Jo men vi har en bättre Healer" sa Whaler med ett flin och sträckte på sig. Han älskade att skryta om sin placering i Healer-topplistan, han låg nämligen på första plats.

 "Ja men alla vet att Healers i stort sett är värdelösa" sa Andrea och Whalers flin försvann genast.

"Det ska jag komma ihåg nästa gång du förblöder" snäste han men Andrea flinade bara och vände blicken till Nil som väntade på att de skulle tystna. 

 "Ja vi har en bättre Healer, men alla andra är antagligen på en lägre nivå" sa Nil sedan och såg på mig i väntan på att jag skulle fortsätta. Jag nickade och knäppte med fingrarna för att få upp menyn. Som Team Nomads Shadow så var det min uppgift att spara information om andra lag och världar, dock var placeringar på topplistorna något som alla kunde se, men jag kunde se lite mer än så. Shadows hade förmågan att även se nivån, hur de senast dog, deras k/d, vilken speciell kraft de hade (om de hade en) och vilket vapen som de använde mest, i alla fall om jag hade lyckats samla den informationen. Man kunde samla information genom att stå nära en annan spelare utan att den märkte en i en minut. Jag var då tvungen att sitta helt stilla och stirra på samma person tills allt hade förts över till min meny. Det var ett långsamt och rätt farligt jobb, men det var något som jag var tvungen att göra rätt ofta. Vi hade stött på Team Prometheus för en månad sedan, och jag hade passat på att samla lite information om dem. De var ju ett av de starkaste lagen trots allt, och Nil hade känt på sig att vi skulle slåss mot dem någon gång.

 "Leader Hawk ligger tvåa som Leader och på trettonde plats som spelare. När jag fick informationen hade han dött tre dagar tidigare, på grund av Team WolfHowl's pilot. Hans favoritvapen var ett eldsvärd på Level 34. K/d:n var hög och han var på nivå 257. Hans speciella kraft är att kunna kopiera ett vapen genom att röra vid det. Han kan då använda kopian i tio minuter" sa jag med blicken fäst på min meny. Han var verkligen en farlig spelare, och den här informationen var en månad gammal. Saker som hur de senast dog kunde vara användbart om man lyckades få den informationen flera gånger så att man kunde räkna ut hans svagheter, men det här var första gången som jag fick information om honom.

 "Hur ligger de andra till?" frågade hon Nil och jag klickade mig fram till nästa spelare.

"Healer, placering 3 och 19, kan stjäla 50% hälsa från folk han rör vid och ge den till valfri spelare, kan bara använda den tre gånger om dagen. Brawler, placering 4 och 33, kan återfå hälsa genom att skada någon annan under tio minuter. Han kan bara använda den tre gånger om dagen. Shadow, placering 3 och 30, kan se genom föremål inom 10 meter. Pilot, placering 4 och 29, kan köra igenom föremål under 10 minuter, men kan bara göra det tre gånger om dagen. " rabblade jag och Andrea sken upp.

 "Så vi har en bättre Pilot och Healer?" sa hon och jag nickade, Andrea låg tvåa på Pilot-topplistan och tjugotrea på spelare-topplistan. Resten av dem var dock mycket bättre än oss.

 "Det blir svårt att använda Moon den här gången" suckade Orcish och såg på mig. Han hade rätt, jag kunde omöjligt smyga mig fram till någon om deras Shadow kunde se igenom allt som jag försökte gömma mig bakom, plus att området runt Glastornet var väldigt öppet. 

 "Deras Brawler verkar också tuff. Det blir svårt att slå honom om han hela tiden får tillbaka hälsa" fortsatte han. Det verkade nästan omöjligt att vinna den här fighten.

 "Vi kan göra det om vi följer min plan" sa Nil med ett belåtet flin och alla såg på henne. 

 "Okej, vad är planen då?" frågade Whaler nyfiket och vi alla lyssnade noga på det som hon sa härnäst.

*

Vi anlände till Glastornet när solen började gå ner. Som väntat stod Team Prometheus redan där och väntade på oss. Glastornet var ett väldigt högt torn helt gjort av glas, men det var omöjligt att slå sönder, och även om det var genomskinligt så kunde man inte se spelare där inne från utsidan, men man kunde se ut från insidan. Tornet var omgivet av en stor öppen gräsplätt, säkert lika stor som fem fotbollsplaner.

 Team Prometheus såg ut att redan vara redo, för alla verkade ha intagit sina positioner. Längst fram stod deras Brawler, en muskulös tjej klädd i militärkläder och en hjälm på huvudet. I händerna bar hon en stor stridsyxa. Bakom henne stod deras pilot redo bredvid en motorcykel. Han var lång och bar en brun läderjacka och ett par oljiga jeans. Motorcykeln verkade vara hans enda vapen, men än så länge såg det egentligen bara ut som en vanlig motorcykel. Bakom honom stod deras ledare, Hawk, med handen på ett svärd som han bar i sidan av sitt bälte. Det måste vara det där flammande svärdet som jag läste om. Det var på en väldigt hög level. Han bar annars en lång svart kappa och ett par bruna byxor. Bakom honom stod deras Shadow klädd i mörka kläder på en hög sten, och nedanför honom stod deras Healer iklädd en kappa som liknade Whalers. Det var en konstig placering för en Shadow, men de planerade säkert att använda hennes syn. Trots det kunde jag inte förstå varför hon stod så synlig, vem som helst kunde bara skjuta henne i skallen. Kanske behövde hon stå lite högre upp för att kunna se marken bättre, för marken var det enda som man kunde gömma sig under här ute. Deras Healer stod nog där för att skydda henne med någon slags osynlig sköld. Whaler hade i alla fall en sådan formel. 

 "Så ni kom" flinade Hawk och Nil nickade kort.

"Förbered er på att förlora" sa Whaler med ett överlägset flin och Andrea himlade med ögonen. 

 Hawk knäppte med fingrarna för att få fram menyn och Nil gjorde detsamma. Jag kunde se hur utmaningen dök fram på Nils meny och hur hon accepterade den. Om någon av oss blev dödad av de andra så skulle vi inte respawna innan fighten var över. Det var reglerna som Team Prometheus hade bestämt i den här utmaningen.

  Nil såg snabbt på mig, och jag förstod att det var signalen så jag sprang iväg från gruppen med fältets högra kant i sikte. Jag vände mig inte om men förstod att de andra också hade satt igång med planen. Andrea skulle ta sig under marken med ett av sina fordon och köra rakt mot Hawk. Whaler skulle se till att hela henne så fort hon blev träffad av något, för det var viktigt att hon stannade vid liv så länge som möjligt. Tanken var att deras Shadow skulle få fullt upp med att hålla koll på henne så att jag kunde ta den långa vägen runt till Glastornet bakom dem. Jag hade fem minuter på mig innan Nil och Orcish skulle gå till attack, och då behövde jag vara på plats i tornet med min sniper rifle. Då var min uppgift att ta ut deras Shadow och Healer. 

 När jag var säker på att de inte längre kollade på mig började jag springa mot tornet istället, men såg till att huka mig så mycket som möjligt för att inte synas lika tydligt. 

 Jag kunde höra hur deras Shadow skrek ut Andreas position åt sina lagkamrater och explosioner från bomber som försökte träffa henne. Det var antagligen deras Pilot som kastade dem. 

 När det bara var en minut kvar lyckades jag ta mig fram till tornet och jag slet upp dörren. Nu behövde jag bara ta mig upp för trapporna. Det var jobbigt och tog längre tid än jag trodde, så när jag flämtande kom ut på taket hade Nil och Orcish redan satt igång.

 Jag slängde fram min sniper och lade mig snabbt på mage bakom den. I siktet kunde jag se hur Nil hoppade undan Team Prometheus leaders flammande svärd så gott hon kunde, men hon verkade ha blivit träffad en gång. Orcish hade det också tufft med deras Brawler som var mycket starkare än honom.

 Jag vände siktet mot deras Shadow som fortfarande skrek ut order åt deras pilot. Whaler verkade i alla fall göra ett bra jobb med att hålla Andrea vid liv. De där bomberna måste ha skadat henne en del vid det här laget. 

Med hjärtat i halsgropen tryckte jag på avtryckaren och jag kände hur kulan for iväg. Jag hade en ljuddämpare på så att ljudet inte skulle höras ner.

Innan jag ens såg om deras Shadow var död eller inte, flyttade jag siktet mot deras Healer och avfyrade ännu ett skott. Jag andades lättad ut när jag såg hur de båda föll ihop och tänkte glatt för mig själv Headshot!. 

 Deras Pilot vände sig förvirrat om när han inte längre kunde höra några order och såg förskräckt på de två tomma kropparna vid stenen. Deras Shadow hade ramlat ner och låg nu med ansiktet före i gräset. Ett stort blodigt hål hade dykt upp i hennes bakhuvud.

 Trots att han var väldigt förvånad och inte verkade veta vad han skulle göra, såg han snabbt bort mot tornet där jag låg. Jag stelnade till och försökte ligga så stilla som möjligt  och hoppades att han inte skulle se mig, men till min förskräckelse såg jag hur han sprang fram till sin motorcykel och hoppade på. Panikslaget siktade jag mot honom, men innan jag hann skjuta var han ur sikte och paniken växte när jag insåg att han flög. Hans motorcykel kunde flyga! 

 Mina lagkamrater hade redan fullt upp, och Andrea kunde inte heller hjälpa mig för hon skulle ta hand om Hawk nu. 

Jag försökte lugna ner mig själv och började försöka fånga Piloten i siktet. Jag avfyrade så fort jag fick syn på en endaste liten bit av honom, men missade totalt. Okej han rör på sig. Jag måste sikta längre fram! Jag siktade på en punkt lite framför honom den här gången och sköt. Till min lycka verkade det här skottet träffa honom, men han dog inte. Dock måste han i alla fall ha förlorat en del hälsa. 

Han var runt sju meter bort nu så jag behövde bestämma mig snabbt. Stanna och försöka pricka honom igen eller springa? Men vart skulle jag springa? Det finns ingenstans att gömma sig här! Förtvivlat siktade jag mot honom igen och avfyrade ett sista skott, men det missade. 

 Snabbt tog jag upp snipern och tog fram två knivar istället och förberedde mig för en närkamp. 

Piloten kom allt närmre och verkade inte vilja sakta ner. Tänkte han köra rakt in i mig? Jag stålsatte mig för smällen som snart skulle komma. Han for rakt mot mig, men jag kände inte någon smäll. Till min förvåning insåg jag att han for rakt igenom mig och jag for snabbt runt för att se vart han tog vägen. Plötsligt kördes en dolk in i mitt bröst och jag såg förskräckt på Piloten som flinande drog ut dolken igen. Jag föll ner på knä och kände hur hälsan rann iväg med blodet ur hålet i mitt bröst. Om jag inte hade varit på en så hög nivå hade jag redan varit död nu. Jag insåg att det inte fanns något som jag kunde göra för att förhindra min död. Whaler var alldeles för långt borta. Whaler! Genast kom jag att tänka på förtrollningen som han kunde lära ut tack vare att han var på Healer-topplistan. Jag skulle börja ta skada direkt efter att jag använt den, men den var min enda utväg nu.

 Jag blundade och ignorerade Pilotens ord.

"Ger du upp så lätt?" retades han, men jag fokuserade på förtrollningen. DrunkenWhaler is our god! Jag fick lust att himla med ögonen åt det dumma lösenordet, men struntade i det och öppnade ögonen igen. Jag visste inte varför Piloten inte hade gjort slut på mig än, han ville kanske bara skratta åt hur patetisk jag var. 

 Jag kände hur hälsan kom tillbaka och for snabbt upp på fötter igen med knivarna i högsta hugg. Jag kunde fortfarande vinna det här! 

 Innan Piloten hann reagera körde jag in en av mina knivar i hans mage, och den andra i hans hals. Jag mötte hans blick för att se hans ansiktsuttryck. Som jag trodde var hans ögon stora av förvåning och jag flinade svagt åt honom. Jag hade vunnit det här ändå! 

 "Såklart inte" sa jag som svar på hans fråga, stolt över att jag hade lyckats. 

Vi stod så ett tag och båda väntade på att något skulle hända. Varför faller han inte ihop? Jag kunde tydligt se att mina knivar hade borrats sig in i hans hud, och blodet fortsatte forsa ur hans sår, men inget hände. Han dog inte, han verkade inte ens förlora någon hälsa.

 "Vad i?" sa jag förtvivlat och kände plötsligt hur Piloten körde in sin dolk i mitt bröst igen. Jag började genast förlora hälsa, men varför gjorde inte han det? Jag tappade greppet om mina knivar som försvann när jag föll ner på knä igen. Piloten verkade lika förvirrad över det som hände som jag var, för han sa inget den här gången, utan skar bara av min hals för att göra slut på mig. Men jag dödade ju honom!?!

 Allt blev svart för ett ögonblick innan jag hamnade i viloläget där jag kunde observera mina lagmedlemmar. Jag hängde knappt med i det som hände, men jag kunde se att de hade lyckats döda Hawk, och att de nu hade övertaget. Brawlern hade ingen chans mot alla tre och låg snart på marken med en av Nils svärd i bröstet. 

 Piloten måste ha gett upp för genast hörde vi den bekanta vinnarmelodin i våra huvuden, men jag kunde inte fokusera på det. Allt jag såg framför mig var hur mina knivar stack ut ur Pilotens hals och mage och hur blodet rann ner för hans bruna jacka. Jag dödade ju honom!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Hoppas att det blev bra! xD

 Kommentera gärna vad ni tycker hittills om novellen! :) 

Hare gött! ^^

 //Fille