Jag stönade högt och försökte blinka bort mörkret ur ögonen. Fan. Det blev bara värre och värre. Jag tog irriterat av mig hjälmen och slängde den åt sidan i sängen och fumlade efter pillren på mitt nattduksbord. Ljudet av tabletterna som skramlade i plastburken fick mig att rycka till och grimasera av smärta, det kändes som om någon stack knivar i mina öron, rakt in i mitt huvud.

   Det där spelet var verkligen inte bra för min hjärna. Och Whaler hade förstås inte skonat mig med sina korkade kommentarer när jag hade sagt att jag var tvungen att sluta för att jag hade migrän. Han skulle föreställa min högra hand, men nu var han bara ute på hal is. Sparka Moon från teamet, vem fan trodde han att han var?

  Jag svalde ett piller utan vatten och kände att det fastnade till i strupen på vägen ner. Sedan lyckades jag ställa mig upp och vackla bort till badrummet. Klockan var halv tolv. Fan, och jag som skulle upp sju på morgonen.

Aldrig mer spela på söndagar, sa jag till min trötta och förjävliga spegelbild. Jag hade sagt samma sak till mig själv ända sedan jag hade börjat spela LoD, men jag var så fantastiskt korkad att jag inte ens kunde hålla ett fucking löfte till mig själv. 

   Jag spottade i handfatet för att slippa smaken av medicin i munnen och började borsta tänderna.

Okej, imorgon måste vi ta ett nytt quest ... Borde nog säga åt Andrea att slänga bort allt skräp ur högkvarteret ... Uppgradera svärden låter som en bra idé ... Och så var det ju den där idoten -- vad var det han hette? -- PssyCrushr? Borde vi överraska dom eller bara strunta i honom? Han kan ju tro att jag är på hans nivå om jag accepterar utmaningen ... Det vill vi inte ... Men han är ju så jävla irriterande! 

   Okej, nog med tandborstning. Jag borde sova. Jag hade alldeles för få timmar kvar till skolan och jag behövde min skönhetssömn. 

* * * 

"Iva!" 

   Jag hann inte ens sätta in nyckeln i låset när jag hörde ropet, och jag tvingade på mig en vänlig min när jag hörde personen komma upp för trappan.

   "Harry, vilken trevlig överraskning!" fnissade jag överlyckligt åt min granne och college-kamrat. "Dig har man inte sett på länge!"

Han verkade inte märka min sarkasm och log alldeles för brett för att det skulle vara lagligt. Hans bruna hår var lika rufsigt som vanligt och hans kläder var hemska och han hade smuts på skorna. Han kunde väl lika gärna smeta lite snor över hela ansiktet för att komplettera bilden ...

   "Jo, jag ville bara fråga om allt var okej. Du har sett helt trött ut på sistone, har det hänt något?"

Inget du ska bry dig om. Det var ganska uppenbart att Harold hade känslor för mig, eller att han åtminstone tyckte att jag skulle vara skön att ligga med. Jag hade kunnat säga åt honom att försvinna, men jag hade nämligen inte riktigt listat ut om han var helt värdelös än, så jag blev tvungen att spela snäll innan jag visste säkert.

   "Åh du vet, skolan och jobbet. Inget jag inte kan klara av, Harry, oroa dig inte."

   "Är du säker? Du verkar nere. Och är det där LoD-märken?" Han nickade menande mot mina tinningar och jag log utan att svara. Vi stod där i några sekunder, luften mellan oss var fylld med fet och obekväm tystnad och jag började få ont i kinderna av att låtsas vara hans lilla kompis. 

   "Jo, jag måste gå ser du", sa jag med min mjukaste röst och hoppades innerligt att han inte skulle be att få komma in. 

   "Okej. Iva, om du behöver något, säg bara till okej? Du kan komma närsomhelst!"

Jag log en sista gång och stängde dörren bakom mig. Aah, äntligen få mina kinder lite vila. 

"Så, har ni några idéer?" 

   Mitt team kollade på varandra och sedan på mig. Vi satt runt vårt stora bord i samlingssalen, i vårt högkvarter. Jag satt i den röda ledarstolen vid kortsidan av bordet och väntade på svar, men ingen av dem verkade ha någon aning om vad vi skulle göra idag för att slippa förlora platserna i topplistorna. 

   "Vi kan ta PssyCrushr och krossa hans huvud i våra svettiga armhålor", föreslog Andrea halvsarkastiskt med sin gulliga lilla röst efter några sekunders eftertanke.

   "Ja!" sa Whaler och hoppade upp på benen. "Den där jäveln har irriterat mig sedan början! Nil, vi tar hono...!" 

   "Nej, vi vet vad han vill!" ropade Orcish upprört. "Han vill bara komma åt oss! Han har säkert en strategi planerad!" 

   "Och?! Vår lägsta spelare är två nivåer högre än hans högsta, komigen!" 

Whaler tittade på mig och de andra gjorde detsamma, utom Moon som följde linjerna i träbordet med fingret. De väntade på mitt beslut, ett som jag hade tagit på kvällen innan. 

   "Nej, strunta i honom." 

   "Va?!"

   "Skit i jäveln. Han muckar bara och gör oss upprörda, han har splittrat lag förut." 

   "Men ...!"

Jag gav Whaler en blick och han himlade med ögonen, men tystnade, tack gode programmerare. Vi satt under tystnad igen och jag ställde mig trött upp och ställde mig med armarna i kors framför den stora brasan. Jag ville ut! Ut på häftiga äventyr och spela, inte sitta och bråka över olika skitsaker med mina lagmedlemmar. Som ledare kunde jag förstås bara bestämma vart vi skulle gå, men jag kunde inte tvinga dem, och det kändes mycket bättre att göra ett demokratiskt beslut än att ha fyra personer som gnällde på en när man försökte göra sitt jobb. Eller ja, tre. Moon sa knappt något. 

   "Andrea, har du rensat våra lager?" sa jag högt utan att vända mig om. 

Deras småprat dog ut. 

   "Ja!" svarade Andrea. 

   "Fick du mycket för grejerna?" 

Hon borde ha fått en hel del, vi hade många saker från höga nivåer som vi inte använde. Synd att man inte kunde sälja troféer från quests utan att förlora poäng, det var bara korkat. 

   "Yep. 5500 spänn." 

   "Dela upp det mellan er på uppdateringar." 

   "Yes! Äntligen kan jag få spruta syra ur handen!" 

Ljudet av en klocka hördes genom hela salen och vi vände oss alla mot den stora huvudporten. Var det PssyCrushr igen som skickade en utmaning? Jag svär, jag skulle skriva till utvecklarna om att de skulle göra en gräns för hur mycket man kan irritera ett lag som vägrar slåss mot en.

Vi gick tillsammans fram till porten och jag öppnade den. Som väntat stod det en budbärar-NPC där med sina stora ögon och fula kläder och höll fram ett alldeles för stort kuvert. Jag tog det och han bugade och sprang iväg, och sedan försvann han helt. Jag kände hur alla lutade sig fram över mina axlar för att läsa vad som stod.

Om ni tror att ni är bra nog, möt oss vid Glastornet vid solnedgången. 

- Team Prometheus

Det här var det jag pratade om! Perfekt!  

 "Ooh", andades Orcish på mitt öra. "Dom är inte några man muckar med." 

   "Dom muckade med oss, betyder det att vi också inte ska muckas med?" undrade Andrea. 

Orcish svarade inte och talade istället direkt till mig. 

   "Nil? Ska vi göra det här?" 

Jag kände hur mina läppar drogs åt till ett brett flin. Och det gjorde inte ens ont i kinderna. 

_______________________________________________________________________________

I hope you liked it! ^^

Jag är helt besatt av dialog, I'm so sorry guys. :/

Kommentera! :D 

 

Unia

27 april 2014 19:01

Jag trodde att jag skulle dö när jag märkte att ni har börjat skriva igen, yaay! :D Detta kommer bli bra har jag på känn, super början! :D

http://unias.bloggplatsen.se

Fille Fjompen

27 april 2014 19:13

Tack så mycket, Unia! ^^
Vi (eller jag i alla fall) hoppas att den här går bättre än den förra xD

//Fjompen

 

Unia

27 april 2014 19:40

Haha, jag kommer tvinga er skriva klart denna xD

http://unias.bloggplatsen.se

Fille Fjompen

27 april 2014 20:04

Vi har planerat mer den här gången, så jag tror i alla fall att vi kommer lyckas avsluta den. xD
I'm glad you like it! ^^
//Fille :3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Marknaden bestod av två rader av låga byggnader med stora gluggar som kunde stängas igen med träluckor. Där kunde man gå fram och köpa olika slags varor som vapen. Här och var fanns det även smedjor där man kunde uppgradera sina vapen ell...

  Jag stirrade på topplistan framför mig.     "Vad fan?! Varför är vi fortfarande under Prometheus?!"     "Vi besegrade dom ju!" ropade Whaler som hade följt mitt exempel och öppnat sin meny.     "Thank you, Captain Obvious", muttrade Andrea...

Nils flin var allt vi behövde för att förstå vad hon skulle svara. Såklart var svaret ja.  Vi gick in igen genom den mörka hallen i vår lilla borg för att ta oss tillbaka till samlingsrummet. Det enda ljuset i hallen var några facklor som hängde...

  Även om jag visste att det bara var pixlar så glömde jag ofta att gräset under mina fötter inte var verkligt. Det var bara skapat i en dator, men hur kunde det kännas så verkligt när jag hukade mig ner bakom stenen och kände på det med fingertop...

Hey, sup people? Fjompen här. Fille och jag ska skriva en novell här på denna blogg, jag hoppas att ni kommer att gilla den! :D   Uppdateringen kommer nog inte vara superbra, men vi hoppas att ni kan stå ut med det och ha tålamod. Vi har en del ann...